Hyckleriet kring politiskt våld

I åratal har vänsterextrema så kallade "autonoma" grupper som AFA och Revolutionära Fronten (RF) gång på gång använt våld mot olika politiska motståndare, bland annat men inte enbart, genom att gå till våldsamma attacker mot meningsmotståndares demonstrationer. Etablissemanget rycker på axlarna, och i vissa fall mer eller mindre tyst applåderar det hela.

Nu vid ett tillfälle, så attackerar ett 30-tal nynazister från Svenska Motståndsrörelsen (SMR) en demonstration anordnad av vänsterextrema Linje 17, som enligt egen utsago består av aktivister från anarkosocialistiska Syndikalisterna och trotskistiska Rättvisepartiet socialisterna.

Helt plötsligt så reagerar alla etablerade medier hysteriskt, samtidigt som i en uppföljningsdemonstration anordnad av samma Linje 17 idag (söndag 22:a december), så lovar företrädare för de flesta riksdagspartier, inklusive Åsa Romson (MP), Jonas Sjöstedt (V), Stefan Löfven (S), Erik Ullenhag (FP) och Kent Persson (M) att delta.

Jag fördömer gärna SMR som organisation, både för deras nationalsocialistiska ideologiska mål och för
deras våldsinriktade metoder, och mer specifikt den nämnda attacken mot Linje 17:s demonstration. Men kontrasten i reaktion till detta enda dåd och de oräkneliga dåd som AFA och RF gjort sig skyldiga till är minst sagt häpnadsväckande. Det faktum att få tycks ha något problem med att företrädare för AFA och RF deltar i manifestationen förstärker detta intryck.

Ett kännetecken för ett civiliserat samhälle är just att oenighet angående politik och liknande ska avgöras med saklig argumentation och inte med våldsmetoder eller andra former av trakasserier mot personer med andra åsikter. Detta var länge en självklarhet i Sverige, men så är det helt klart inte längre. För detta bär grupper som AFA och RF, liksom de journalister och politiker som signalerar acceptans inför dem, huvudansvaret.